Målsättning

De senaste två veckorna har vi blivit extra påminda i skolan om hur vi kan sätta upp mål för att utvecklas så mycket som möjligt. Jag har insett vilken stor del av utvecklingen det faktiskt är och det har redan på bara två veckor hjälpt mig väldigt mycket i dansen. Häromdagen kom vi att prata lite extra om det och tänkte dela med mig av det. För det första måste vi våga drömma. Och sen måste vi sätta upp mål för att kunna ta oss dit. Det är så lätt att slå ner på sig själv så fort det inte går som man har tänkt sig. Man tycker att det blev fel eller fult, men vi glömmer att mycket av utvecklingen kommer ur just det: motgångarna. Och vi måste lära oss att bara konstatera och reflektera över vad resultatet blev, för att sedan gå vidare. Det är de tyngsta dagarna, då vi verkligen inte vill, som vi måste tvinga oss till att kämpa hårdare. För det är just de dagarna som tar oss vidare. Och det kan kännas förjävligt då, men i efterhand så är det värt det.

Jag har nu haft först och främst veckomål. Exempel: ”Inga ursäkter” – som verkligen utmanade mig och fick mig att t ex ställa mig längst fram i danssalen när jag inte alls kände för det eller fortsätta en övning trots att allt gick fel. Jag har kanske gjort fler missar, men helheten har blivit bättre och jag ser inte längre missarna som misslyckanden. Tvärtom, jag blir otroligt taggad till att ifrågasätta och försöka förstå hur jag ska kunna göra det rätt nästa gång. Sen har jag mindre dagsmål, som jag antingen bestämmer dagen innan eller precis innan lektionerna. Mindre dagsmål jag haft/har är t ex att påminna mig om varför jag dansar och faktiskt ta tid till att njuta av det. Eller fokusera på kvalitén i rörelserna, var jag fokuserar min blick och vissa lektioner kanske jag bara tänker på hur jag jobbar med fötterna. Man ska alltid tänka på precis allt och det gör i sin tur det omöjligt att göra något ordentligt. Så att låta sig fokusera på färre saker är väldigt skönt.

Det läskigaste är att behöva acceptera var man befinner sig just nu i sin utveckling och jag upptäckte nyss att min bild av mig själv inte stämde riktigt. Vilket var skrämmande, men vad jag tror är mer skrämmande är att gå genom livet och sedan inse för sent att man inte var där man trodde att man var. Att inse sanningen kan göra en ledsen, men det är det värt för då har man en chans att jobba mot att bli den man vill vara och kunna det man vill kunna. Så sätt upp mål, stora och små, lång- och kortsiktiga, vare sig det handlar om dans eller något helt annat. För det hjälper dig att utvecklas åt rätt håll. Resultatet kanske inte alltid blir som man har tänkt sig, men då får man vara öppen för nya vägar och tankar som dyker upp i och med det. Våga drömma och våga drömma stort! Och framförallt, gör allt på ditt sätt och kämpa för att få vara du, för du är bäst så!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s