Hur hamnade jag här?

Dags att berätta om min bakgrund lite, hur jag halkade in i dansen, velade fram och tillbaka, men till slut kom fram till att det är dans jag vill ha som yrke!

Det estetiska har funnits med sedan barnsben med en glatt kulturintresserad familj. Med ett flertal instrument i vardagsrummet och med pysseldagar vid köksbordet. Jag har alltid blivit uppmuntrad till att låta kreativiteten flöda, oavsett vad det är som kommer ut. Kanske målade jag en teckning eller så ville jag lära mig att spela gitarr och hitta på egna låtar. Musik var mitt första stora intresse och sjöng i kör i flera år. Men innan jag kom i kontakt med dansen ordentligt höll jag på med ridning. I cirka sju år cyklade jag till stallet några dagar i veckan och kände då att det var det jag ville göra. I högstadiet valde jag att byta skola och hamnade på Klässbols Högstadium, en friskola med inriktning musik, teater och dans. Där började jag dansa och märkte väldigt fort att jag hade lätt för det och tyckte det var väldigt roligt. Fortsatte med ridningen vid sidan av men märkte ungefär halvvägs genom högstadiet att det blev för mycket och blev tvungen att välja. Jag valde dansen! Jag är en person som går på magkänsla och kände mig liksom mer hemma i dansen. Tror jag ville se hur bra jag kunde bli och kände att nästa steg med ridningen hade blivit för mycket och seriöst. I nionde klass satte vi upp West Side Story och det var det häftigaste jag någonsin gjort då. Stå på scen, det var helt underbart, här vill jag vara! Jag minns när jag stod i kulisserna under ouvertyren och hade aldrig varit lyckligare. Musikal!

Jag växte upp i Arvika i Värmland och hade turen att de startade en danslinje där på gymnasiet året jag skulle välja. Då kändes det väldigt jobbigt för hade problem att välja mellan musikestet och dansestet. Men kom fram till att jag skulle ha lättare att hålla igång musiken vid sidan av än dansen. Jag var fortfarande osäker men valde dansestet med tanken att jag kunde ju alltid byta om det kändes helt fel. Jag blev kvar alla tre åren, trivdes och utvecklades, och började fundera på vad som skulle hända efter studenten. Men musiken kändes för viktig för att släppa helt och blev mer och mer inriktad åt musikal hållet, där jag kunde kombinera mina två största intressen. Kände mig inte redo för att söka en dansutbildning då. Kollade runt på olika musikalutbildningar och hittade en i Göteborg, Performing Arts School, som hade en treårig. Jag gjorde audition dit, men åkte ut tredje och sista dagen. På tåget hem fick jag beskedet att jag istället hade blivit antagen till deras förberedande musikalutbildning, ettårig. Först kändes det som ett nederlag men vid närmare eftertanke så var det faktiskt en bra idé. Nu hade jag chansen att testa om musikal var rätt för mig. Efter halva utbildningen var jag helt säker på att jag var på fel utbildning och att dans var det jag ville. Mitt terminssnack med min steppläraren blev avgörande, jag skulle söka till Balettakademiens dansutbildning, men ta sånglektioner vid sidan av.

Jag gjorde en lista med plus och minus för Balettakademien i Göteborg och Stockholm, Göteborg vann överlägset, så jag la allt krut på att förbereda mig dit. Och om jag skulle komma in skulle jag inte behöva söka Stockholm alls. Att söka musikal fanns inte längre med i min plan. Jag hade bara ögonen på dans och var fast besluten att ta mig in. Det var en tuff tredagars audition, skadade mig första dagen och var livrädd för att åka ut pga det. Men tog mig vidare till tredje dagen. Och jag kom in! Lycka, det tog flera veckor för mig att smälta beskedet och det var först några få veckor innan skolstart som jag insåg att jag skulle börja på BA. Sen jag började utbildningen har mitt intresse för dans bara vuxit, jag har växt som person och dans känns som det mest självklara. När jag tänker tillbaka så har jag alltid varit den där spralliga ungen, som aldrig kunde sitta still. Som alltid måste visa med hela kroppen när jag berättar något. Som alltid har extra energi över och slår kullerbyttor åt alla håll. Som alltid får sprall i benen efter att ha suttit still i fem minuter. Jag har alltid varit i rörelse så länge jag kan minnas och det känns konstigt att jag inte förstod tidigare att jag skulle dansa. Men jag behövde lite tid på mig att komma dit och det kändes helt ok. För jag kom hit till slut. Min resa dit var viktig för mig att göra och nödvändig för att jag skulle komma dit jag är idag. Och jag ångrar ingeting av det. Tänk om jag hade börjat dansa direkt, då hade jag kanske tvekat för att jag inte hade testat en massa annat jag tyckte om att göra innan. Och jag är helt övertygad om att även om det hade tagit ytterligare fem år för mig att komma på det, så hade jag kommit dit ändå. För man kan inte rymma från sig själv, någonstans måste man vara ärlig mot sig själv och följa sina drömmar och sitt hjärta. Och våga drömma och gå sin egen väg utan att bry sig om vad andra tycker om det. Jag hade turen med en stöttande familj som jag älskar för att de inte är som andra, utan bara sig själva.

Vad jag vill säga med det här är att man ska våga leta och våga testa olika saker på vägen. Våga låta det ta den tiden det tar. Och när du väl vet vad du vill, satsa fullt på det. För annars kommer det inte gå. Du måste våga ge allt och du måste våga tro på dig själv. Vad du än bestämmer dig för att göra kan du göra. Skulle det av någon anledning visa sig vara fel för dig för att du utvecklades som person och ändrade dina åsikter till ett annat håll, så är det inget nederlag. Var istället glad att du kom på det och leta på nytt! Många lägger fokus på att få en framgångsrik karriär som för de innebär mycket pengar. För mig handlar det om så mycket mer. Jag strävar inte efter ett välbetalt jobb i första hand, jag strävar efter att utvecklas som person genom det ämnet jag brinner mest för. Jag har kanske valt en bransch som är ganska osäker, men för att kunna uppleva och leva min dröm, så är det här mitt val! Den känslan jag fick när jag stod i kulisserna i nionde klass, redo att gå ut på scenen, DEN känslan vill jag ha i min vardag. Jag ska stå på scen för det är Lycka för mig!

Annonser

En reaktion på ”Hur hamnade jag här?

  1. Ping: Livet efter skolan | Moa Sobelius

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s