Bakom kulisserna

Igår var vi på plats på Operan kl 16, två timmar innan föreställningen skulle börja. Vi var några bloggare och skribenter från olika håll som var där. Marco som jobbar med press på Operan mötte upp oss och tog med oss på en rundvandring. Han började med att berätta lite kring själva byggnaden som var färdigbyggt 1994. När man kommer in genom huvudentrén möts man av färgerna orange och blått, som ska skapa känslan av västkustens klippor och hav. Tittar man lite extra noga upptäcker man trappräcken och tygskynken i taket som påminner om reling och segel. Hela huset andas stort fartyg och Göteborgs hamn.

Vi förs vidare in till den stora scenen och tittar på när de sätter ljuset för första dansverket Mama, I’m coming home. Hela rummet är byggt för att få den bästa akustiken, genom bland annat specialgjorda stolar och väggarna som är målade med äggoljetempra.

Bild 3

Där orkestern vanligtvis brukar sitta, har man nu byggt ut scenen för dansföreställningen, och den sträcker sig ända fram till första raden. Scenen är gigantisk och att stå på den och se ut över publikplatserna får mig bara att sucka och längta till att en dag få dansa på just den här scenen. Det är en sån otroligt mäktig känsla!

När man ser en föreställning, oavsett om det är dans, opera eller musikal, så glömmer man lätt bort allt arbete som faktiskt måste göras bakom scenen. Allt som ska förberedas månader innan och sedan skötas under föreställningarna. Scenografi, teknik, ljus, musik… listan är lång.

Bild 1Bild 2Vi vandrade vidare bort från scenen och kikade in lite snabbt i danssalen där danskompaniet hade balettklass som uppvärmning med Pedro Goucha Gomes, som vi haft några modernlektioner med i skolan i början av terminen. Känner igen de flesta av dansarna också då vi ett flertal gånger har varit här på Operan genom skolan och sett deras rep och klasser. 

I sminket sitter en av dansarna som medverkar i Mama, I’m coming home, och får sitt stora hår fäst. Här står också perukerna redo för andra verket, Untitled Black, och utanför i korridoren hänger kostymerna i leopard- och tigermönster.

Bild 8Bild 10Bild 9Sist men inte minst tar vi hissen allra högst upp i huset och ser ner på scenen därifrån. Man skulle kunna se en och samma föreställning flera gånger och bara behöva byta plats i rummet för att det ska bli en helt annan upplevelse, vilket jag tycker är väldigt spännande. Att se det rakt framifrån nära och långt ifrån ovan, ger helt olika bilder.

Jag hade velat att man alltid fick en chans att se arbetet bakom en sån här föreställning innan man ser den, bara för att bli medveten om det hårda arbetet som alla medverkande gör. Om det så gäller dansare eller tekniker. I alla fall lägga en tanke på det!

Bild 5

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s