Och vad tyckte jag?

Efter att gått runt och sett kostymer och fått höra lite mer om själva verken, var jag riktigt sprallig på att få sätta mig i publiken och bara njuta. Vilket också var precis vad jag gjorde. Vilken show! Det räckte inte med bara två ögon till att hinna se allt. Jag önskade att jag hade en fjärrkontroll så jag skulle kunna pausa, spola tillbaka och se det en gång till. Det pågick väldigt mycket på scenen samtidigt och det var så snyggt gjort med vart ens fokus hamnade. Man märkte knappt av hur vissa placeringar byttes och helt plötsligt befann sig dansarna på helt andra ställen. Genom speglarna i taket kunde man se dansarna på ett annat sätt, vilket höjde upplevelsen. Musiken var så annorlunda, kan nästan inte sätta ord på den. Men det var en ny spännande kontrast till all annan musik. Vissa av låtarna kände man igen, som Mama, I’m coming home och Somewhere over the rainbow, trots de nya klangerna.

Jag fastnade speciellt för en del där fem av dansarna upprepade samma bit tre gånger i rad, med den skillnaden att relationerna mellan dem utvecklades och stegrades i både humör och tempo. Det här verket tilltalade mig verkligen. Själva stilen av modernt, mycket kontakt, lyft och inslag av mer akrobatik. Upp och ner från golvet och snygga gruppindelningar och övergångar där emellan. I pausen hade jag svårt att smälta det och ställa in mig på att se nästa verk.

Det andra verket var, precis som de hade sagt, helt annorlunda. Vilken bredd dessa dansare har, för det var en helt annan stil och en helt annan rörelsekvalitet. Den elektroniska musiken tillsammans med dansarnas upprepade mönster gjorde stycket väldigt monotont, men på ett spännande sätt. Jag fascinerades av deras kroppskännedom och gissade på att det här stycket måste ha varit betydligt svårare att lära sig. Det blir en annorlunda medvetenhet att upprepa samma rörelser och svårt att hålla det intressant samtidigt. I dans är det oftast de ”lättaste” stegen som är de svåraste. Och som alltid när det kommer till dans, så ser det oftast inte ansträngande ut, men det är precis vad det är! Kikade man upp till en av balkongerna till höger, satt DJ Ori Lichtiks och spelade musiken live och jag gillade verkligen den idén. Att båda verken gav en större plats till musiken. Så man fick se vem som spelade/sjöng och kunde få ett ansikte på även dem.

Det här var en häftig upplevelse och jag tackar Marco och Operan för det här besöket som jag gärna gör om flera gånger. Det var otroligt kul och intressant och en perfekt födelsedagspresent. Tack så mycket och skulle det dyka upp något annat, så vet ni var ni hittar mig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s