Jag vill inte vara perfekt

Har funderat en del över vad ordet perfekt betyder för mig. Jag kan tycka att man ofta använder det på fel och ofta på ett ytligt sätt i många sammanhang. Hur saker ser ut utifrån enligt oss och vi fastnar på ytan utan att gå in på djupet och se insidan av det hela. Vi påverkas av hur ordet används. 

Det här har jag tänkt mycket på nu när jag börjat sätta mig in i hur jag ska stärka mitt mentala och mitt tänkande kring saker. Och jag har märkt att jag ofta fastnar vid hur saker verkar vara. Om någonting verkar vara bra, t ex om man ser en mer känd person i tv som verkar ha ”allt”, som hus, familj, framgångsrikt jobb, vackert yttre osv. Så tänker jag först att den personen verkar ha ett perfekt liv, för han eller hon har det som man ”ska” ha. Men egentligen kanske den här människan mår skit inuti, och är kanske inte alls tillfredsställd med det han/hon har eller är. Att då sätta ordet perfekt på det, gör i sin tur att det blir negativt. Och ordet förlorar sin funktion och blir omvänt. Dessutom, det som för en person är bra, behöver inte vara bra för nån annan. Vi är olika och det är helt i sin rätt och därför ska vi kanske inte ha samma mål. Utan skapa vår egen bild av vad som för oss är ”perfekt”.

Jag använder mest ordet perfekt om jag vill beskriva en dag som har varit riktigt bra, när jag har mått riktigt bra. Men ordet i sig betyder för mig någonting som är onåbart. Det finns ingenting som är perfekt i mina ögon och det tycker jag är väldigt skönt. För om allting hade varit perfekt, då hade vi inte kunnat påverka på samma sätt. Vi hade inte haft chansen att utvecklas och det är så otroligt viktigt för mig. Att jag kan utvecklas hur mycket som helst och att det aldrig kommer att ta slut. Jag kommer aldrig att bli ”klar”. Det kommer alltid finnas saker som jag kan bli bättre på och genom det kommer jag att upptäcka mer om mig själv och hur jag fungerar. Varje dag förstår jag mig själv lite lite bättre och hur allt runt mig fungerar. Därför vill jag vara varsam med ordet perfekt, för det passar inte in i min bild på livet. För det finns alltid någonting man kan förbättra.

Jag tror man bara ska vara medveten om hur man använder ordet, så att det blir ett positivt ord och att man inte fastar vid ytan. Att man vågar gräva och se även de brister som finns. Jag tycker det är skitjobbigt att acceptera de brister jag har, men samtidigt blir jag otroligt målinriktad och fokuserad på att utvecklas. Jag vet att jag kan vara med och skapa det liv jag vill leva. Jag har kontrollen över mycket om jag tar den. Jag vill kunna blicka tillbaka på mitt liv när jag är gammal och se att jag kämpade och gjorde så gott jag kunde. Kämpade för att må bättre. Då kan jag kanske säga att jag hade ett perfekt liv, med kanter, med törnar, med motgångar, som fanns där för att jag skulle bli starkare.

Vi väljer att se det vi vill se hos oss själva och runt oss. Här är jag med brister, med styrkor och jag accepterar mig själv precis som jag är och nu jobbar jag härifrån. Och jag vill inte vara perfekt, för då hade jag inte haft något att leva för.

Bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s