I’m good enough

Är jag tillräckligt stark? Är jag kapabel till att uppnå mina drömmar? Kommer jag att lyckas? Är jag tillräckligt bra?

Det är så skrämmande att börja tänka i de banorna. Man tappar fokus och har glidit ifrån det som egentligen är viktigt: Att tro på sig själv. Börjar istället jämföra sig med andra, kanske med sig själv. Kanske tycker man att man borde ha kommit längre, blivit bättre. Från att tro stenhårt på sig själv och sina drömmar och kunnat säga högt och klart att jag är bra, jag är stark och jag ska lyckas, till att falla handlöst ner på ett hårt stengolv. Stå ansikte mot ansikte med verkligheten. Inte att du skulle vara dålig. Men att få insikten att det var svårare än du trodde det skulle vara.

Det är ok att falla, det är ok att smaka på stengolvet. Men det är inte ok att ligga kvar där, ge upp och sluta drömma. Hade det inte varit svårt och tungt och i vissa lägen rent sagt förjävligt, hade det då varit samma dröm? Om det hade varit lätt, hade det varit lika underbart att nå ända fram? Så ta ett andetag, res på dig, borsta av smutsen och börja klättra. Påminn dig om varför du gör det du gör. Lägg om fokus på att det är det du vill göra och att du gör det för din skull. Motgångar och fall är till för att göra dig starkare och göra det lite lättare nästa gång du satsar allt. Och en dag kommer du vara stolt över att du istället tänkte:

Jag är tillräckligt stark. Jag är kapabel till att uppnå mina drömmar. Jag kommer att lyckas. Jag är tillräcklig bra!

It’s scary how you sometimes just stop believing in yourself and forget about why you do what you do. Why your dreams is so important to you. It’s ok to fall, it’s ok to taste the floor, the bottom. But it’s not ok to stay there, give up and stop dreaming. Hard times makes you stronger and if you fall, start climbing again. Would it be the same dreams if it was an easy way to go there? The same great feeling when you reach your goals? Belive in yourself and believe that you can reach out for what you want and take it. You are good enough!bild 2

Annonser

Vill se igen…

Sitter som förhäxad när jag ser det här och hade velat se om båda föreställningarna igen. Vilket danskompani Göteborgsoperan har! Och jag är så otroligt glad att skolan har en sådan bra kontakt med Operan så att vi på danslinjen får möjlighet att jobba med flera av deras dansare. De har så mycket att lära oss och det hade varit så stort och häftigt komma med i deras kompani. Helt klart ett mål att jobba mot!

I would really like to see this perfomance again and I can watch this short clip over and over again. It’s absolutely one of my top goals to one day be working in this dance company! Working with this type of performances. Watch it!

Focus on your focus

Det var förra veckans mål, men jag fortsätter jobba med det även den här veckan – mitt fokus. Det är riktigt svårt och jag blir mer och mer medveten om att jag tappar blicken i golvet alltför ofta. Kanske är det här mer ett terminsmål? Jag tror att det är ett av de större målen som jag måste lägga lite extra tid och krut på, för det är så otroligt viktigt. Och jag märker ju skillnaden i min dans när jag väl använder mig av blicken och ser rummet.

Sen är jag helt övertygad om att det i sin tur kommer göra att jag blir mindre petig i min dans, hur jag dansar. Kan jag istället lägga om mitt fokus tror jag att jag kommer kunna slappna av mer och genom det kunna dansa större.

Men just idag ligger mitt fokus på att vila mig frisk. Har sovit ytterligare fem timmar, skiftat kroppstemperatur alldeles för ofta och kroppen känns konstig. Vet inte om jag bara har legat konstigt, men mår typ illa i både ben och rygg, spända muskler. Jag kanske känner efter för mycket som vanligt, överanalyserar minsta lilla förändring i kroppen som alltid. Funderar på att gå och köpa glass, för tack och lov finns det ett litet tempo bara en hållplats ifrån mig, så dit orkar jag gå (eller så tar jag bussen).

Hoppas ni har en frisk och härlig start på veckan!

I started to work with my focus last week and to not look down at the floor so much. But realized that it was a bigger challenge than I thought it would be. Maybe it’s a goal for the whole term. Because it’s so important to be awake and aware with your eyes when you dance and it’s much more interesting to watch. I’ve realized that my movements got a lot bigger and more quality when I saw the room. Right now, I will focus on getting well, so I can get back to school soon. Hope you all have a great start to the week!
IMG_4533En bild från i somras då jag försökte mig på att bli seriöst fotograferad… haha, det var verkligen inte min grej. Det jobbigaste var nog att fotografen bestämde precis hur jag skulle stå och då jag inte fick välja själv, ja se då hur det går – stelt. Så den bjuder jag på ;)

It´s all about feelings

Jag har tänkt ganska mycket idag på var jag får min inspiration ifrån när jag dansar och hur mycket den faktiskt behövs för att jag ska kunna släppa loss och vara ärligt kreativ. Med ärligt menar jag att inget är framtvingat, utan det kommer av sig självt och jag låter det vara som det blir. Ofta kan jag känna en ganska stor press när jag dansar eller skapar eget material. Jag tror det är svårast när jag ska koreografera själv eller improvisera. Jag går ifrån mig själv alldeles för mycket och fastnar i hur det ser ut och om det är tillräckligt bra och glömmer helt bort vad jag själv vill få ut av det. Vår nya modernlärare sa igår: ”dance, it´s all about feelings” och det har han rätt i. Dans är en reaktion på känslor. Känner jag att jag måste bekräfta mig och visa vad jag går för och pga det tvingar fram dans, så blir det stelt, konstigt och känns helt fel. Men då jag landar i mig själv och faktiskt känner efter, hittar jag mängder med känslor som jag kan använda mig av och genom det skapa något som känns som jag. Som är jag och ingen annan. Jag skapar för min skull. Plötsligt blir resultatet helt annorlunda och jag kan känna mig stolt över vad jag har åstadkommit. Tidigare i veckan försökte jag jobba på eget material och det gick sådär. Jag tvingade mig mest till det för att få in det som en vana, att faktiskt ta mig tiden och dansa själv. Problemet var att jag var alldeles för trött och hade tankarna långt ifrån mig själv. Resultatet blev inte som jag hade tänkt mig och till slut fick jag bara släcka ljuset och improvisera i mörker för att kunna slappna av lite mer. Idag har jag varit lugn och dansat för min skull och jag njöt av det. När jag sedan skulle skapa en liten kort fras så hade jag plötsligt inga problem med det alls. Det kändes inte jobbigt att visa upp det för de andra och jag var nöjd med vad jag skapade. Den känslan ska jag alltid ha när jag dansar, i alla fall sträva efter, för vilken skillnad det blev. Både i kropp och knopp och jag såg i spegeln att det har hänt saker sen efter jul. Jag har gått in med en ny inställning till mig själv och min dans och det har redan gett resultat. Ens egen utveckling märker man sällan av, men nu kan jag både se och känna den.