Varför tränar jag som jag gör?

Jag skrev ett inlägg om min syn på kost och träning för ca två veckor sen -> Sluta analysera! Där jag reflekterar kring kostråd, bantning, hälsa- & kroppsideal. Jag fick en kommentar på det här inlägget och frågan varför jag tränar som jag gör dök upp. Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli ett väldigt långt svar, så jag beslöt mig för att skriva ett inlägg om det:

Varför tränar jag som jag gör?

Dans är ju min träning och de övningar jag gör i och med det är för att jag ska kunna uttrycka mig i dansen som jag vill. Stärka kroppen så att den klarar av alla fysiska OCH psykiska utmaningar och belastningar. Det är inte bara när jag är i danssalen som jag fokuserar på mitt mål. Jag lägger om mina sovvanor för att vara så utvilad som möjligt inför dansen, äter ordentligt för att orka, gör meditation, avslappning och rehab utöver skolan för att låta kroppen återhämta sig. Jag har valt att skippa alkohol för att jag vet hur det påverkar kroppen när jag tränar så mycket och att det skulle hindra mig från att nå mitt mål. Mitt mål: Att bli en professionell dansare.

Dans är för mig träning på en annan nivå än det vanliga, det är en konst. Inte står man och uttrycker känslor på det sättet när man springer i skogen eller står på gymmet. Där har man oftast ett annat mål med träningen. Som mitt favoritcitat: ”It takes an athlete to dance, but an artist to be a dancer”.

Att jag dansar har ingenting att göra med mitt utseende. Att jag får en tränad kropp kommer med på köpet. För mig handlar det om att jag ska dansa för att jag brinner för det så mycket. Jag får en kroppskontroll och en medvetenhet som jag inte tror man kan få på samma sätt någon annan stans. Dans utvecklar min personlighet.

Oavsett vad vi tränar så är målet och motivationen avgörande för hur resultatet blir. Vet du inte varför eller inte strävar efter något mål, så kanske du ska stanna upp och tänka/känna efter. Tränar du på det sättet för att någon annan har sagt att det är så man ska göra, då är det dags att byta spår. Om du inte finner det helt perfekt för dig såklart. För det är det absolut viktigaste, att du själv vill det och att du kan hitta motivationen till det, då är det bara att köra på. Jag hade turen att mitt största intresse och val av yrke också blev min träning. Jag behöver inte tänka på att träna efter skolan eller jobbet, det kommer alltid ingå där. Jag ser det heller inte som ett ”träningspass” när jag går till danssalen. För mig är det så mycket mer – det är min passion. Att dansa: använda kroppen och mina känslor på samma gång är något av det häftigaste jag vet. Jag lägger inte mycket tankar på vad vågen säger utan istället ligger mitt fokus på hur jag ska stärka min kropp för att bli en ännu bättre dansare. Mitt mål går bortanför min kroppstyp, för så länge jag har en fungerande och välmående kropp och kan dansa så är jag lycklig.

34c28fa72242903bf7a66ab1ade1b76c

Annonser

Ursäkta att jag finns…

Ursäkt på ursäkt, bortförklaringar och backande steg, allt för att inte sticka ut eller ta plats. Jantelagen tar över med sitt ”tro inte att du är något, för det är du inte” och ”tro inte att du duger”. Vi får för oss att de andra tänker si och så om oss, något som vi kanske inte alls vet säkert utan bara inbillar oss, vilket resulterar i att vi backar. Varför?

Kanske har vi något i vårt förflutna som gör oss mer misstänksamma, men vad spelar det för roll idag? Handlar det inte om dig och ditt liv, som ingen annan än du ska leva? Att du ska känna dig stolt över vem du är och vad du väljer att göra? Att låta sig träffas av strålkastarljuset och inte gömma sig bakom ridån eller ute i kulisserna för att du är rädd för att trampa någon på tårna. Eller kanske göra bort dig? Eller bli missförstådd?

Det finns plats för alla och genom att ta sin plats betyder inte att du tar någon annans. Du tar enbart din plats, som du har rätt till. Vare sig du tar den med storm eller steg för steg, men se till att du tar den. Gör det för din skull. För det är enbart du själv som kommer ångra dig. Så, tänker du bada i solsken eller skämmas i skuggan?

Jag är rädd för att ta min plats emellanåt, men jag kämpar varje dag för att komma ända fram och äga min plats. Sätta min stämpel på mina tankar, mina val och vara stolt över den jag är. Så jag tycker vi gör det tillsammans, från och med nu, bara steg framåt och våga ta risker. Vad är det värsta som kan hända? Att någon säger emot dig…? Tjaa det kan vi väl ändå leva med?

Life-isnt-about-finding-yourself.-Life-is-about-creating-yourself-quote-by-George-Bernard-Shaw-250x246Quotation-Andy-Biersack-yourself-Meetville-Quotes-82800 Winston-Churchill-Quote-on-Standing-up-for-yourself tumblr_msrruqB9Lc1rhm1omo1_500

Sluta analysera!

För ett tag sen hade vi en kostföreläsning i skolan och det satte igång en hel del tankar i mig om hur jag ser på mat, kostråd och hur jag själv väljer att äta. Vad jag tycker är vettigt och vad som jag anser vara helt galet. Jag börjar komma till den punkt då jag har samlat tankarna och tänkte dela med mig av dem. 

Ända sedan barnsben har mina matvanor ifrågasatts. Jag växte upp som vegetarian, med undantag av att jag åt fisk och skaldjur. Både vänner och deras föräldrar förstod inte varför man skulle skippa kött. För mig var det helt i sin ordning men ganska snabbt innebar det problem för andra när jag skulle bli bjuden på mat. Jag kunde ju inte äta allt som serverades. Det blev ofta sås och potatis eller bara pasta med ketchup, för vegetariskt var ju kaninmat. Sen kom världen ifatt och idag är vegetariskt något som man rekommenderar för både barn och vuxna. Man har förstått att det går att leva så.

Idag läggs i princip all fokus på hur vi ser ut, vad vi äter, hur vi äter och att vi bara får unna oss när vi förtjänar det. Det ena efter det andra bantningstipset eller kostrådet hälls över oss som en enda röra och det är nästan omöjligt att tvätta bort dem från sina tankar. Kropps- och hälsoidealen krockar konstant och det enda sättet är egentligen att utgå från sig själv. Som i alla lägen och det är för mig självklart! Vi fortsätter att hela tiden jämföra oss med andra, även om det är helt omöjligt då vi är totalt olika och har helt olika förutsättningar. Alla kan inte köra samma bantningskur och få samma resultat, alla kan inte träna på samma sätt och få samma resultat. Vi tappar och lägger på oss muskler och fett i helt olika mängd och takt och trots allt det här ska vi ändå jämföra oss. Enough!

Jag får ofta kommentaren: ”du kan ju äta precis vad du vill och inte gå upp i vikt!”…. Det här gör mig förbannad! I grunden har jag en bra ämnesomsättning och har lätt för att bygga muskler, MEN jag tränar fortfarande som en elitidrottare och kanske gör den träningen lite påverkan i det hela? Och om jag istället hade slutat träna helt och bara levt på skräpmat inte fan hade jag hållit formen då! Jag äter nyttig och allsidig kost i grunden. Jag äter när jag är hungrig, jag äter bra mat. Aldrig färdigrätter och väldigt sällan skräpmat och läsk. Jag unnar mig godis på helgerna och en fika då och då. Jag unnar mig för att jag mår bra av det och ångrar mig aldrig efter. Jag njuter helt och fullt.

Men vissa dagar är jag bara inte sugen och om jag blir bjuden på något sött och tackar nej får jag kommentaren: ” Bantar du?” eller samma kommentar som innan. Kan jag inte bara få vara ifred? Äta, unna eller inte äta eller unna mig beroende på vad min kropp säger utan alla ska analysera det?

Sen kommer vi till det här med kosttillskott som man äter för att man inte lyckas få i sig allt genom den vanliga kosten eller en del som verkar äta det istället för mat (?!). Mitt mål med min kost är att få i mig allt jag behöver genom vanlig mat och att jag till slut ska kunna skippa kosttillskotten. Än är jag inte där men jobbar för att komma dit. Jag vill ta bort äckliga tillsatser som min kropp inte gillar. När jag är klar med studiemedel och har min lön vill jag lägga de där extra kronorna på ekologiskt. Jag vill äta vettig och bra mat. Jag vill också unna mig. Ibland är det en stor godispåse och ibland är det en äggmacka, något som jag är extra sugen på. Min kropp ser ut som den gör och jag är inte alltid så nöjd med den. Men jag är frisk, jag är hel, jag kan välja att äta det jag mår bra av och då mår jag bra.

Slutsatsen av det här. Ät lagom av allt och släpp analysen före och efter varje måltid. Ibland är det en sallad kroppen vill ha och ibland kan en burgare på Max vara himla gott. Så njut av det! Och lägg ner tankarna på att ”det här är jag värd nu efter träningen” eller ”efter det här måste jag ut och springa för annars kommer de där extra kilona”. Unna dig bara för att du vill eller låt bli för att du inte känner för det. Sluta bara att göra mat till något slags pris. Oavsett träning eller stillasittande, vi behöver äta! Så ät för kroppen och för att hjärnan ska fungera och unna dig för själen. Sen kan du träna mer eller mindre eller inte alls beroende på vad du känner för, men ta för guds skull inte det valet beroende på vad du har ätit. Det är då det faller.

Det vackraste jag har sett

Så, efter att ha sett rep, intervjuat och gått på världspremiären är jag fullmatad med nya intryck och ska försöka samla mina tankar och berätta vad jag tyckte om Spirit.

Det är det här jag älskar med dans. Att man kommer med sina tankar, funderingar, känslor,  ja med hela sitt bagage till danssalen eller i det här fallet en dansföreställning. Det finns inte alltid en förklaring till allt, till alla rörelser, men det finns alltid utrymme för att skapa dina egna personliga uppfattningar och det är tillåtet att reagera och känna precis som du gör även om andra känner annorlunda. Utan att det är fel.

Mitt inne i en av de svåraste och mest förvirrade perioder i mitt liv sätter jag mig för att se Noetic, det första verket i Spirit. Och det tar inte många minuter innan känslostormen sätter fart inom mig. Dansarnas rörelser till mäktig och vacker musik och med en scenografi som ändras konstant, helheten får mig rörd till tårar. Allt jag ser, hör och upplever förstår jag på mitt sätt, vilket jag aldrig förr har varit med om innan. Jag är svårflörtad när det kommer till dans, men Noetic är det vackraste jag har sett. Och jag vill se det igen och igen och jag tvivlar på att jag någonsin skulle bli mätt på det. Vilket fantastiskt verk! Vilken kemi och kontakt mellan dansarna och deras relation till musiken var otroligt vacker. Jag är så tacksam att jag har fått uppleva det här och hoppas att jag en dag själv kommer få jobba som dansare i ett projekt som Noetic.

Efter första akten var jag helt stum och hade lite svårt att ställa in mig på att se ett till nytt verk. Metamorphosis var spännande och blev riktigt imponerad av dansarnas insats, som gick mycket ut på att känna in varandra, använda sig av andningen och mycket improvisation. Efter att ha jobbat en del med just det själv så kan jag förstå vilket arbete de har gjort och fortfarande gör på scenen. Det finns en viss trygghet när man går efter musik, räkning och satta steg. Men i improvisation krävs det att man är än mer medveten och vaken för vad som händer runt omkring en. Det andra som gör mig så förundrad trots att jag ändå dansar själv och har sett en hel del, är dansarnas medvetenhet om deras kroppar. Vilka rörelsekvalitéer! Jag hade gärna önskat att det här stycket hade varit längre, då jag kände att det inte var slut när det var slut. Och jag ville se mer. Men samtidigt tror jag för min del att det är ett verk jag behöver se mer än en gång för att förstå.

Spirit är ett mästerverk som jag hoppas ni alla som har möjlighet att se går och ser. Oavsett vad man har för relation till dans så ge det en chans. Är det något ni ska se är det Spirit!

bild

Spirit

För första gången någonsin visas dansverk av Sidi Larbi Cherkaoui och Saburo Teshigawara tillsammans. Två stora namn inom den moderna dansen som tillsammans med Göteborgsoperans Danskompani har skapat föreställningen Spirit. Nya verk med nyskriven musik och spännande scenografi. Världspremiär den 8 mars.

Noetic av Sidi Larbi Cherkaoui

Larbi är koreograf med både den marockanska och den centraleuropeiska kulturen bakom sig och har fått ett stort internationellt genomslag. Han har skapat Noetic där människans strukturer och regler utforskas och längtan efter att göra sig fri från dessa regler och upptäcka sin inre, medfödda kunskap. Ordet Noetic kommer från det grekiska ordet noetikos, som betyder ”inre kunskap”.

A unique performance with two of the absolute masters of contemporary dance. The choreographers Sidi Larbi Cherkaoui and Saburo Teshigawara are working with Göteborgsoperans Dance company and new music.

Noetic by Sidi Larbi Cherkaoui is about how humans follow their structures and rules and strives to break free from that to discover their inner knowledge. The word noetic comes from the greek word noetikos which means ”inner knowledge”.

"Noetic" Koreografi av Sidi Larbi CherkaouiDansarnas mönster över scenen för tankarna på hur t ex människor rör sig över en stor gata, efter strukturer och uppsatta regler. Larbi menar att vi rör oss som en organism och han vill visa publiken hur vi skapar struktur för och åt varandra. Rörelserna växlas mellan mekaniska, flödande och klassiska. Verkligheten byggs, förändras och rivs.

How the dancers moves around on the stage can be compared with how we move across the street, following rules and structures. We move as one organism and Larbi wants to show us how we create structure for others and for ourselves.
1669980_437846342984364_828831954_oSkulptören Antony Gormley har skapat de metallstänger, en spännande scenografi, som används under hela verket och byggs ihop på olika sätt samt skapar mönster på golvet. Med scenografin skapas individuella och kollektiva rörelser bland dansarna.

The sculptor Antony Gormley has created these metallic sticks for Noetic, that the dancers use during the whole piece by placing them on the floor in different patterns and build different shapes. It creates both individual and collective movements among the dancers.
"Noetic" Koreografi av Sidi Larbi Cherkaoui Larbi har jobbat tillsammans med den polske kompositören Szymon Brzóska som har skrivit ny musik till Noetic, som framförs av Göteborgsoperans Orkester, sångerskan Miriam Andresén och den japanske slagverkaren Shogo Yoshii.

Szymon Brzóska has composed new music for Noetic which is performed by The Göteborg Opera Orchestra, the soloist Miriam Andresén and the japanese percussionist Shogo Yoshii.
1658339_437846339651031_360751334_o

Metamorphosis by Saburo Teshigawara

Teshigawaras verk handlar om förändringar, att vi förändras konstant varje dag och att livet inte är stabilt eller fixerat. Han har hämtat inspiration från Kafkas romaner och dansen är fylld med smärta och skönhet. Fokus ligger på kroppens ständiga förändring, hur cellerna förnyas – metamorfosen. ”Livet är balans i rörelse”.

This piece is about changes. We constantly change every day and life is never stable or fixed. Our cells renewal – Metamorphosis. ”Life is balance in motion”. It’s inspired by Kafka’s novels and it’s an art work filled with pain and breathtaking beauty.

"Metamorphosis" Koreografi av Saburo ThesigawaraSom det första verket handlar också Metamorphosis om att kontrollera och att kontrolleras. Teshigawara föredrar att jobba med andning framför att räkna i musiken, då det blir mer levande och man kan fånga rätt ögonblick genom andningen. I speciellt en del av verket framgår det tydligt att dansarna endast känner in varandra och använder sig av just andningen.

This piece is also about having the control and losing it. Teshigawara prefer to work with breathing, more than counting because it makes the dance more alive and you can catch the right moments. Especially in one part when the dancers lie on the floor and they only have breathing as a help to sense each other.

1980149_437846306317701_755724224_oTim Wright har komponerat musiken och på scen finns även Göteborgsoperans kör med som framför några klassiska stycken mellan de elektroniska.

The electronic music is composed by Tim Wright and The Göteborg Opera Chorus perform classical pieces on the stage behind the dancers.
1939963_437846299651035_1030561468_o "Metamorphosis" Koreografi av Saburo Thesigawara

"Metamorphosis" Koreografi av Saburo Thesigawara "Metamorphosis" Koreografi av Saburo ThesigawaraFoto: Bengt Wanselius, bilderna är lånade från Opera.se

Intervju med Toby Kassell

Igår var jag på Göteborgsoperan och mellan de två scenrepen inför Spirit fick jag en intervju med Toby Kassell som medverkar i det första stycket, Noetic. Det var riktigt kul att träffa Toby igen då jag har haft honom i modernt under en termin i skolan förra året. Det blev en lite stressig lunch då Toby precis kom från sitt rep och jag skulle iväg och se nästa strax efter. Vi satt i cafeterian och det var fullt med dansare och annat folk som pratade glatt. Såg några ansikten jag kände igen och hälsade på några andra. Mycket ljud runt omkring och det var en aning svårt att fokusera på intervjun, men vi fick en trevlig och intressant pratstund. Eftersom intervjun var på engelska skriver jag den också på engelska. Trevlig läsning :)

I’m blogging behind the scenes at the Opera in Gothenburg when their dance company is having performances. At saturday it’s worlds premiere of Spirit, which consisting of two pieces, Noetic and Metamorphosis. Yesterday I went to see two stage rehearsals and I also got an interview with one of the dancers, Toby Kassell. Toby comes from England and he received his education at Royal Ballet School in London. 2005 he was nominated to ”most outstanding male dancer” by Dance Europe Magazine. He has been in this company since 2006 and now he is dancing in the first piece Noetic by Sidi Larbi Cherkaoui.

Kassel_jpg_522x1000_q85

– I was told that you have a special part in this piece, what is it like?

– I have some text that I say. I learned the text and then I choreographed movement to it. I presented it to Larbi and he thougt it was a good idea. It’s a lot of text, all this sciencestuff and if you’re not a scientist you don’t really understand it. It’s the first time I have done something like this, it’s really cool to try something new. Something I haven’t done before. I doesn’t happen so often that you get the chance to do that.

– For how long have you been working with this piece?

– We started on the 10th of december, so about three months. It’s been a really long process and today is the first time we have done the piece from beginning to end. We are going to work more with it and it won’t be finished until friday.

– Is it always like this when you work?

– All choreographers work differently and I have never worked with Larbi before, but it’s quite common for choreographers to keep creating to the last hours. There are things that are good about this. You should always be thinking in the moment, you shouldn’t get into habits. When we’re working like this you can’t get in to habits, it’s not really possible. You have to remember what the choreographer said five minutes ago and don’t do the same thing over again. I think that’s really good.

– Was today the first day on the stage?

– We have been working on the stage for two weeks but today was the first time we got from the beginning to the end.

I only saw like ten minutes of Noetic, when they were rehearsing the whole piece. But my focus landed on their scenography. The dancers use this metallic sticks in different ways and build different sculptures with them. It’s made by the sculptor Antony Gormley, who had worked together with the choreographer before. 

– The scenography was very cool and interesting, how do you use it?

– We use this sticks in all different ways, lay them down on the floor like a labyrint, make circles out of them. We use them as much as possible. In the end we build this ball, it’s the first time we made it today, it’s really complicated and we’re all quite happy that we made the ball.

Sidi Larbi Cherkaoui have also worked with the composer Szymon Brzóska who wrote new music especially for this piece. It’s never been heard before and it’s performed live by an orchestra and a vocal soloist.

– Is it a big difference to work with live and recorded music?

– Recorded music: It’s always the same, you count it and the tempo is always the same, it’s very comfortable. But when it’s live music, you really have to listen. You have to be connected to that dynamic, because it changes. I prefer when everything is created for the end result, so you don’t have something that was made in another time for something else. So this is a first experience for every sense, and it’s a much more profound artistic experience, that’s an opinion of mine.

– How is it to work with the company in this piece?

– It’s a very big piece and it’s a different feeling when you’re in such a big group of nineteen. If you do a piece with like five and ten people, there’s an intimacy thats created between the dancers. In this process there are some sections when we have a quartet or a duett and that’s the only time you have that kind of connection. The rest of the time it’s these big group parts which is about learning the steps, the counts, perfection. We never have someone standing at the front telling us what to do or showing us the steps like in school. All the material in the piece is generated by us from choreographic tasks, except for two group sections that is choreographed by his assistant. We’re always responsible for creating our own materials. Sometimes it’s the improvisation and then you find things and you try to keep and repeat them and choreograph that way. There’s always a different process to how it’s done, but if you see a creation of this company there’s movements generated by us. That’s kind of interesting. Off course it’s under the direction of the choreographer. It’s their work, maybe it’s our movements, but it’s not our work. Because we wouldn’t generate that movement without him telling us what to do. You feel a huge responsibility and you’re very connected to the piece. Our material is inside, but we have to remember that it’s not our work.

– Is it only dancers from the company?

– We’re having a lot of dancers that are coming in and out on six months contract so in this production there are some dancers on the stage for the first time. New people to us to work with, but everybody on stage is in the company, we have no freelancers.

– Last question: What does a typical day for you look like?

– A typical day starts at 10 am to 11:15 with a morning class and then we start rehears at 11.30 and continue to 18. One hour for lunch and a couple of breaks to drink water.

Thank you Toby for taking the time to talk, it was really nice to hear a bit more about what the process have been like and how it is to work in this company!

If you click on this link you can see short films with the choreographer, the sculptor and the composer. There is also more information of Spirit.