Det vackraste jag har sett

Så, efter att ha sett rep, intervjuat och gått på världspremiären är jag fullmatad med nya intryck och ska försöka samla mina tankar och berätta vad jag tyckte om Spirit.

Det är det här jag älskar med dans. Att man kommer med sina tankar, funderingar, känslor,  ja med hela sitt bagage till danssalen eller i det här fallet en dansföreställning. Det finns inte alltid en förklaring till allt, till alla rörelser, men det finns alltid utrymme för att skapa dina egna personliga uppfattningar och det är tillåtet att reagera och känna precis som du gör även om andra känner annorlunda. Utan att det är fel.

Mitt inne i en av de svåraste och mest förvirrade perioder i mitt liv sätter jag mig för att se Noetic, det första verket i Spirit. Och det tar inte många minuter innan känslostormen sätter fart inom mig. Dansarnas rörelser till mäktig och vacker musik och med en scenografi som ändras konstant, helheten får mig rörd till tårar. Allt jag ser, hör och upplever förstår jag på mitt sätt, vilket jag aldrig förr har varit med om innan. Jag är svårflörtad när det kommer till dans, men Noetic är det vackraste jag har sett. Och jag vill se det igen och igen och jag tvivlar på att jag någonsin skulle bli mätt på det. Vilket fantastiskt verk! Vilken kemi och kontakt mellan dansarna och deras relation till musiken var otroligt vacker. Jag är så tacksam att jag har fått uppleva det här och hoppas att jag en dag själv kommer få jobba som dansare i ett projekt som Noetic.

Efter första akten var jag helt stum och hade lite svårt att ställa in mig på att se ett till nytt verk. Metamorphosis var spännande och blev riktigt imponerad av dansarnas insats, som gick mycket ut på att känna in varandra, använda sig av andningen och mycket improvisation. Efter att ha jobbat en del med just det själv så kan jag förstå vilket arbete de har gjort och fortfarande gör på scenen. Det finns en viss trygghet när man går efter musik, räkning och satta steg. Men i improvisation krävs det att man är än mer medveten och vaken för vad som händer runt omkring en. Det andra som gör mig så förundrad trots att jag ändå dansar själv och har sett en hel del, är dansarnas medvetenhet om deras kroppar. Vilka rörelsekvalitéer! Jag hade gärna önskat att det här stycket hade varit längre, då jag kände att det inte var slut när det var slut. Och jag ville se mer. Men samtidigt tror jag för min del att det är ett verk jag behöver se mer än en gång för att förstå.

Spirit är ett mästerverk som jag hoppas ni alla som har möjlighet att se går och ser. Oavsett vad man har för relation till dans så ge det en chans. Är det något ni ska se är det Spirit!

bild

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s