Stopp

Har kämpat mig fram hela dagen. Stått på mig och verkligen försökt att hålla humör och energi uppe. Men nu orkar jag inte alls längre, nu har reservkrafterna tagit slut och det är dags att vila. På riktigt! Har ända sedan skolstart känt mig hängig, blir hungrig direkt efter varje måltid och dippar konstant. Vissa veckor har jag inte märkt av det alls medan andra veckor är helt upponer. För en vecka sen var jag på vårdcentralen som ni kanske minns och tog blodprover för att kolla mina värden. Idag fick jag min provsvar och allting såg riktigt bra ut. Samtidigt som jag är lättad att allt var bra så ville jag ha en anledning till varför jag har känt mig så trött. En enkel väg ut, att jag hade järnbrist och jag bara skulle göra något åt det för att jag skulle bli pigg igen, eller vad som helst. Men istället får jag acceptera sanningen, att jag är utmattad/utbränd eller i alla fall något åt det hållet. Jag har kört på alldeles för hårt alldeles för länge, utan stopp, utan  att andas. Jag känner mig i toppform i dansen och jag vill inte missa någonting. Men det är dags att lyssna på kroppens varningssignaler. Det är dags att ta det på allvar. Tid för vila även om jag egentligen inte kände att jag hade tid. Nu tar jag mig tid, nu vilar jag.

Det är tungt att acceptera läget men samtidigt en lättnad, för jag är helt slut. Jag har ingen ork kvar till att kämpa, inte just nu. Nu måste jag ta hand om mig också. Den här veckan kommer därför att bli lite som den blir. Jag kommer ta en dag i taget, en timme i taget och göra precis det som jag känner att jag behöver göra. Ingen stress, inga måsten. Om det så är att sova eller sitta i skolan och titta på klasserna. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte dansa alls. När det är tungt att gå i trappor, när jag dippar flera gånger per dag, när jag inte orkar åka spårvagn för att det är för mycket ljud och när huvudet bultar för att jag inte har kunnat sova…, då är det inte läge att pusha kroppen i danssalen. Som tur är är det mindre klasser på schemat den här veckan eftersom alla elever har enskilda snack med lärarna om RUOn på eftermiddagarna. Så jag missar inte så mycket ändå. Nästa vecka har vi lov och då har jag inte någonting planerat. Guldläge för vila, så nu tar jag den chansen.

Hur vida det blir med bloggandet får jag se, också ta det dag för dag. Och jag hoppas att ni förstår om jag väljer att inte kika in här vissa dagar och istället pysslar om mig för att komma tillbaka på fötterna. Puss och kram, nu ska jag krypa ner under täcket i soffan och lyssna på ljudbok.IMG_5325Foto: Maria Hidman, ur Följer John John? Min och Bellas duett.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s