Upponer

Och så var det det där utanför skolan… Trots att nästan allt fokus ligger på dansen, träningen och de målen jag har inom det yrket, så händer det ju en hel del utanför också. Relationer, tankar om stora saker, olika intryck och händelser som sker oavsett hur dansen går. Det där med att lämna saker utanför danssalen är något jag har fått tänka extra på den senaste månaden. Ett sårat hjärta är inget man kan ignorera, det hänger med överallt. Och det är i såna tider som jag funderar över vad sociala medier gör med oss. Vi ska alltid påpeka det som är bra och skymma/gömma undan det som är tungt. Självklart ska man försöka se det positiva i allt, men om det mesta är skit så kan man ju inte bara ignorera det.

Jag funderar mycket på vad jag vill dela med mig av här och på vilket sätt. Personlig och privat är olika saker och var drar man gränsen? Vad vågar jag dela med mig av egentligen? För jag vill ju bara inspirera och bidra till något bra, vad är bra? Att ständigt tvinga fram bra när det inte finns där kan ju inte vara hälsosamt. Jag känner det jag känner och då borde jag inte sortera bort sånt som jag är rädd att dela med mig av. Vad är jag rädd för?

Det är inte första gången jag tänker på det här när jag bloggar och nu börjar jag komma till en punkt då jag inte vill ignorera några känslor och tankar längre. Jag vill tro att man mår bättre i längden av att tillåta sig vara ledsen eller arg eller glad eller känna något annat när man känner det. Att gå runt och ljuga för sig själv och andra, låtsat att allt är ok, är ingen bra utgångspunkt. Den senaste månaden har jag tillåtit mig att vara rent förbannad, vilket jag väldigt sällan är, men det har gett utlopp för mycket som har legat under ytan under en längre tid. Det har varit skönt att vara arg.

Jag vet inte om det är dags för mig att dela med mig av djupare tankar och känslor, berätta om olika händelser som jag upplevt och påverkats av. Någon gång vill jag det, kanske snart eller senare. Men med det här sagt vill jag uppmuntra till att känna allt man känner, när man känner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s