Varför tränar jag som jag gör?

Jag skrev ett inlägg om min syn på kost och träning för ca två veckor sen -> Sluta analysera! Där jag reflekterar kring kostråd, bantning, hälsa- & kroppsideal. Jag fick en kommentar på det här inlägget och frågan varför jag tränar som jag gör dök upp. Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli ett väldigt långt svar, så jag beslöt mig för att skriva ett inlägg om det:

Varför tränar jag som jag gör?

Dans är ju min träning och de övningar jag gör i och med det är för att jag ska kunna uttrycka mig i dansen som jag vill. Stärka kroppen så att den klarar av alla fysiska OCH psykiska utmaningar och belastningar. Det är inte bara när jag är i danssalen som jag fokuserar på mitt mål. Jag lägger om mina sovvanor för att vara så utvilad som möjligt inför dansen, äter ordentligt för att orka, gör meditation, avslappning och rehab utöver skolan för att låta kroppen återhämta sig. Jag har valt att skippa alkohol för att jag vet hur det påverkar kroppen när jag tränar så mycket och att det skulle hindra mig från att nå mitt mål. Mitt mål: Att bli en professionell dansare.

Dans är för mig träning på en annan nivå än det vanliga, det är en konst. Inte står man och uttrycker känslor på det sättet när man springer i skogen eller står på gymmet. Där har man oftast ett annat mål med träningen. Som mitt favoritcitat: ”It takes an athlete to dance, but an artist to be a dancer”.

Att jag dansar har ingenting att göra med mitt utseende. Att jag får en tränad kropp kommer med på köpet. För mig handlar det om att jag ska dansa för att jag brinner för det så mycket. Jag får en kroppskontroll och en medvetenhet som jag inte tror man kan få på samma sätt någon annan stans. Dans utvecklar min personlighet.

Oavsett vad vi tränar så är målet och motivationen avgörande för hur resultatet blir. Vet du inte varför eller inte strävar efter något mål, så kanske du ska stanna upp och tänka/känna efter. Tränar du på det sättet för att någon annan har sagt att det är så man ska göra, då är det dags att byta spår. Om du inte finner det helt perfekt för dig såklart. För det är det absolut viktigaste, att du själv vill det och att du kan hitta motivationen till det, då är det bara att köra på. Jag hade turen att mitt största intresse och val av yrke också blev min träning. Jag behöver inte tänka på att träna efter skolan eller jobbet, det kommer alltid ingå där. Jag ser det heller inte som ett ”träningspass” när jag går till danssalen. För mig är det så mycket mer – det är min passion. Att dansa: använda kroppen och mina känslor på samma gång är något av det häftigaste jag vet. Jag lägger inte mycket tankar på vad vågen säger utan istället ligger mitt fokus på hur jag ska stärka min kropp för att bli en ännu bättre dansare. Mitt mål går bortanför min kroppstyp, för så länge jag har en fungerande och välmående kropp och kan dansa så är jag lycklig.

34c28fa72242903bf7a66ab1ade1b76c

Annonser

2014 – Inga ursäkter!

2013 avrundades med en hel drös tyngder över mig. 2014 inleddes med ett svårt och tungt beslut, vilket skapade en tomhet, ett hål inom mig. Men samtidigt har jag tagit andra stora och viktiga beslut de här veckorna. Beslut som ska göra mig till den personen jag vill vara.

”Life happens while you’re making other plans”. Det kanske inte alltid blir som man har tänkt sig, men det betyder inte att man inte kan påverka. Jag kan hålla med, stå tyst i bakgrunden eller ställa mig upp och protestera. Och det är precis vad jag gör nu! Det är dags för mig att ta tag i mig själv på riktigt, ruska om mig rejält och sen göra det som krävs för att ta mig dit jag vill. Inga ursäkter!

Det här året ska handla om mig och min utveckling som dansare och som person. Jag har redan börjat jobba på det och när skolan drar igång till veckan finns det ingen återvändo. Fullt ös är det som gäller, men såklart smart fullt ös. Lika lite som jag har råd att hålla igen, har jag inte råd att köra sönder mig. Nej en balans ska jag ha, men ribban ska höjas och det ordentligt. Dags att sätta lite fart, för jag har bara ett och ett halvt år på mig, sen ska jag ut i dansvärlden och söka jobb. Och ett jobb ska jag ha!

Fullt fokus på mig från och med nu och inte slösa någon energi där jag inte har nytta av att ha den! 2014 – det ska bli mitt år!I-can-do-it-Picture-Quote

31 December 2013

Årets sista dag, det känns väldigt skönt tycker jag. Längtar efter att det nya året ska börja, för har så mycket jag vill göra och så många mål jag vill uppnå. Ska jag sammanfatta mitt år som gått så har det varit ett otroligt känslomässigt år på flera plan. Förvirrande. Tungt. Men ett viktigt år.

En stor sorg har funnits med sen i våras då en nära familjemedlem gick bort i cancer. Det påverkade mig starkare än vad jag hade kunnat tro. Jag förändrades som person, i mitt tänkande och i mitt sätt att se på livet. Tacksamhet för vilka fina människor jag har i mitt liv och tacksamhet för allting som jag har fått uppleva. Jag upptäckte mycket hos mig själv och insåg att det var jag själv stod i vägen för mig. Jag började jobba på att acceptera det som varit mindre bra i mitt förflutna och som fortfarande hänger kvar, för att kunna gå vidare som den personen jag är idag utan personliga hinder. Jag har redan tagit ett stort steg framåt, men mycket jobb är kvar att göra. Därför kommer jag fortsätta att jobba med att bli mentalt starkare. För det har redan lyft mig och jag vill högre.

I dansen blev det tydligt att det var just det som hindrade mig från att utvecklas vidare. Mina tankar om mig själv och vad andra tyckte om mig. Jag har stått och stampat hela året och kämpat och kämpat för att komma vidare, för att stränga bubblan. Men insåg att jag behövde jobba med mig själv, min insida, innan jag kunde ta nästa steg. Genom det har jag blivit mer ärlig mot mig själv, vilket är skrämmande, men otroligt nyttigt. Hade jag inte vågat se mina brister så hade jag inte kunnat ta nästa steg mot att jobba på dem.

Har aldrig sett mig själv som en känslig person, men det här året har jag blivit det allt mer. Jag skrattar, gråter och släpper ut ilska mer än jag någonsin har gjort. Och det är en stor befrielse, att kunna visa känslor istället för att hålla allt inom mig och det har gjort mig starkare. 

Tacksam är ordet jag sätter som rubrik på det här året som varit. För jag har aldrig förr känt mig så tacksam som nu.

Nu är det dags för att förbereda inför kvällen och göra mig nyårsfin innan jag åker iväg för att laga finmiddag med Sanna, Isabelle och Tove. Som är några av alla de fina och viktiga människorna jag har i mitt liv. Tack för att ni finns här för mig!

bild

Förra årets nyårsbild :)

Framtidsplaner

Har fått frågan om vad jag har för framtidsplaner efter jag har gått klart mina tre år på BA. Det här är de tankarna jag har nu och kommer slipa på dem och utveckla dem vidare!

• För det första så är det största målet för mig, att våga visa mig själv till 110% när jag dansar. Det känns som den svåraste och tuffaste utmaningen för mig. Att jag vågar släppa loss helt utan att bry mig om vad någon annan tycker om det. Det börjar lossna, så ska jobba stenhårt för att ”spränga bubblan” ska bli en vardagsgrej. Var jag än dansar så är det här fortfarande det största målet och det är en sån stor lycka att dansa att jag kan göra det var som helst i världen.

Sen har jag såklart önskemål om vart jag vill på min resa:

• Ett danskompanie: Hur underbart och häftigt skulle det inte vara att jobba på t ex Göteborgsoperan i deras danskompanie? Att få jobba med olika projekt, olika koreografer och lära känna och jobba med dansare från olika håll, med olika bakgrund. Börja morgonen med klass och sedan repetitioner och föreställning på kvällen! Har även kollat lite på danskompanier i Australien och USA.

• Musikal: Att jag valde dans före musikal i utbildningen betyder inte att jag inte saknar det.  Jag håller igång sången efter skoltid och tänker söka musikaljobb sen också. Men dansen är ändå störst för mig och jag kanske inte siktar på West end och Broadway inom musikal direkt. Störst fokus på dans, men i olika sammanhang.

• Egna projekt: Jag har en massa egna idéer till dansprojekt där jag vill lägga fokus på aktuella ämnen som diskuteras i media. Gärna samarbeta med hjälporganisationer eller kanske göra en turné i drabbade länder. Miljö är ett viktigt ämne för mig och någon gång ska jag göra ett projekt för det. Politik hade jag också velat ge mig in i på något sätt. På den här punkten brainstormar jag mest nu.

• Resa och bara dansa: Jag vill spara pengar, söka stipendier och sedan åka och ta klasser på olika ställen, ex USA. Bara vara i olika miljöer, olika kulturer och testa dans världen över. Olika stilar, nya lärare och nya dansvänner.

• Koreograf och lärare: En tanke som har växt fram lite i bakgrunden av mina tankar. Ska börja koreografera nu har jag tänkt, för jag har väldigt många idéer och jag ser så mycket framför mig. Blir inspirerad av nästan vad som helst och någon gång i livet vill jag nog jobba med att koreografera också. Lära ut och inspirera fler till att dansa!

Jag hoppas och tror att dansen kommer att ta mig till nya platser och nya människor. Jag ska dansa för min skull och ingen annans. Jag vill påverka världen och människorna i den på mitt sätt genom att dansa.

250141_1870608699379_7841306_n

Hur hamnade jag här?

Dags att berätta om min bakgrund lite, hur jag halkade in i dansen, velade fram och tillbaka, men till slut kom fram till att det är dans jag vill ha som yrke!

Det estetiska har funnits med sedan barnsben med en glatt kulturintresserad familj. Med ett flertal instrument i vardagsrummet och med pysseldagar vid köksbordet. Jag har alltid blivit uppmuntrad till att låta kreativiteten flöda, oavsett vad det är som kommer ut. Kanske målade jag en teckning eller så ville jag lära mig att spela gitarr och hitta på egna låtar. Musik var mitt första stora intresse och sjöng i kör i flera år. Men innan jag kom i kontakt med dansen ordentligt höll jag på med ridning. I cirka sju år cyklade jag till stallet några dagar i veckan och kände då att det var det jag ville göra. I högstadiet valde jag att byta skola och hamnade på Klässbols Högstadium, en friskola med inriktning musik, teater och dans. Där började jag dansa och märkte väldigt fort att jag hade lätt för det och tyckte det var väldigt roligt. Fortsatte med ridningen vid sidan av men märkte ungefär halvvägs genom högstadiet att det blev för mycket och blev tvungen att välja. Jag valde dansen! Jag är en person som går på magkänsla och kände mig liksom mer hemma i dansen. Tror jag ville se hur bra jag kunde bli och kände att nästa steg med ridningen hade blivit för mycket och seriöst. I nionde klass satte vi upp West Side Story och det var det häftigaste jag någonsin gjort då. Stå på scen, det var helt underbart, här vill jag vara! Jag minns när jag stod i kulisserna under ouvertyren och hade aldrig varit lyckligare. Musikal!

Jag växte upp i Arvika i Värmland och hade turen att de startade en danslinje där på gymnasiet året jag skulle välja. Då kändes det väldigt jobbigt för hade problem att välja mellan musikestet och dansestet. Men kom fram till att jag skulle ha lättare att hålla igång musiken vid sidan av än dansen. Jag var fortfarande osäker men valde dansestet med tanken att jag kunde ju alltid byta om det kändes helt fel. Jag blev kvar alla tre åren, trivdes och utvecklades, och började fundera på vad som skulle hända efter studenten. Men musiken kändes för viktig för att släppa helt och blev mer och mer inriktad åt musikal hållet, där jag kunde kombinera mina två största intressen. Kände mig inte redo för att söka en dansutbildning då. Kollade runt på olika musikalutbildningar och hittade en i Göteborg, Performing Arts School, som hade en treårig. Jag gjorde audition dit, men åkte ut tredje och sista dagen. På tåget hem fick jag beskedet att jag istället hade blivit antagen till deras förberedande musikalutbildning, ettårig. Först kändes det som ett nederlag men vid närmare eftertanke så var det faktiskt en bra idé. Nu hade jag chansen att testa om musikal var rätt för mig. Efter halva utbildningen var jag helt säker på att jag var på fel utbildning och att dans var det jag ville. Mitt terminssnack med min steppläraren blev avgörande, jag skulle söka till Balettakademiens dansutbildning, men ta sånglektioner vid sidan av.

Jag gjorde en lista med plus och minus för Balettakademien i Göteborg och Stockholm, Göteborg vann överlägset, så jag la allt krut på att förbereda mig dit. Och om jag skulle komma in skulle jag inte behöva söka Stockholm alls. Att söka musikal fanns inte längre med i min plan. Jag hade bara ögonen på dans och var fast besluten att ta mig in. Det var en tuff tredagars audition, skadade mig första dagen och var livrädd för att åka ut pga det. Men tog mig vidare till tredje dagen. Och jag kom in! Lycka, det tog flera veckor för mig att smälta beskedet och det var först några få veckor innan skolstart som jag insåg att jag skulle börja på BA. Sen jag började utbildningen har mitt intresse för dans bara vuxit, jag har växt som person och dans känns som det mest självklara. När jag tänker tillbaka så har jag alltid varit den där spralliga ungen, som aldrig kunde sitta still. Som alltid måste visa med hela kroppen när jag berättar något. Som alltid har extra energi över och slår kullerbyttor åt alla håll. Som alltid får sprall i benen efter att ha suttit still i fem minuter. Jag har alltid varit i rörelse så länge jag kan minnas och det känns konstigt att jag inte förstod tidigare att jag skulle dansa. Men jag behövde lite tid på mig att komma dit och det kändes helt ok. För jag kom hit till slut. Min resa dit var viktig för mig att göra och nödvändig för att jag skulle komma dit jag är idag. Och jag ångrar ingeting av det. Tänk om jag hade börjat dansa direkt, då hade jag kanske tvekat för att jag inte hade testat en massa annat jag tyckte om att göra innan. Och jag är helt övertygad om att även om det hade tagit ytterligare fem år för mig att komma på det, så hade jag kommit dit ändå. För man kan inte rymma från sig själv, någonstans måste man vara ärlig mot sig själv och följa sina drömmar och sitt hjärta. Och våga drömma och gå sin egen väg utan att bry sig om vad andra tycker om det. Jag hade turen med en stöttande familj som jag älskar för att de inte är som andra, utan bara sig själva.

Vad jag vill säga med det här är att man ska våga leta och våga testa olika saker på vägen. Våga låta det ta den tiden det tar. Och när du väl vet vad du vill, satsa fullt på det. För annars kommer det inte gå. Du måste våga ge allt och du måste våga tro på dig själv. Vad du än bestämmer dig för att göra kan du göra. Skulle det av någon anledning visa sig vara fel för dig för att du utvecklades som person och ändrade dina åsikter till ett annat håll, så är det inget nederlag. Var istället glad att du kom på det och leta på nytt! Många lägger fokus på att få en framgångsrik karriär som för de innebär mycket pengar. För mig handlar det om så mycket mer. Jag strävar inte efter ett välbetalt jobb i första hand, jag strävar efter att utvecklas som person genom det ämnet jag brinner mest för. Jag har kanske valt en bransch som är ganska osäker, men för att kunna uppleva och leva min dröm, så är det här mitt val! Den känslan jag fick när jag stod i kulisserna i nionde klass, redo att gå ut på scenen, DEN känslan vill jag ha i min vardag. Jag ska stå på scen för det är Lycka för mig!